Sverige och Schweiz har mer gemensamt än att man av amerikaner emellanåt får höra att de minsann mellanlandat med flyget i Sweden, närmare bestämt i Zürich, samtidigt som de nämner något om vår fina choklad.
Vilhelm Moberg skriver i sin Min svenska historia — från Engelbrekt till och med Dacke:
Endast i tre länder på Europas fastland … — Sverige, Norge och Schweiz, har folkmenigheten undgått det verkliga feodala förtrycket. Som en väsentlig orsak härtill ser jag naturens beskaffenhet i de tre länderna.
År 1291 grundade urkantonerna Schwyz, Uri och Unter-Walden Edsförbundet och därmed den schweiziska bonderepublik, som inte kunde betvingas av de habsburgska furstarnas ryttarhärar. Redan under tidig medeltid blåste frihetens friska vindar över alplandet. Det lilla riket var omgivet av starka, militärt överlägsna makter, som gång efter annan försökte erövra det, men folket försvarade sig framgångsrikt bakom de ypperliga värn som de höga bergen utgjorde och bevarade sin frihet. Det förefaller som ett stort underverk att den lilla bonderepubliken kunde uppstå mitt ibland medeltidens rovlystna furstestater och att den sedan har oavbrutet bestått under nära 700 år.
Moberg går sedan kort in på hur bland annat Sveriges vidsträckta skogar format vårt folks frihet, men ett längre referat och utdrag ur hela kapitlet Skogen och folkfriheten får ni vänta ett slag på, eller läsa boken själva.
Ett litet klipp om Schweiz, ur en dokumentär om medeltiden i Europa:
